Varukorgen är tom
Varukorgen är tom
Olika typer av papper har fram tills helt nyligen varit det dominerande tapetmaterialet (utmanaren är s.k. nonwoven-tapeter). Eftersom papper sväller när det fuktas så måste man klistra våden och låta den svälla innan man hänger den. När den sedan torkar drar den ihop sig och om tapeten inte fått fäste på underlaget kan glipor uppstå mellan våderna. Därför har papperstapeter traditionellt satts med överlappning.
Våra gamla vintagetapeter är av papper (undantag finns bland de allra yngsta). Vad gäller nytillverkade tapeter satsar vissa tillverkare konsekvent på nonwoven, medan andra kan blanda i samma kollektion. Tillverkare av historiska tapeter använder papper i större utsträckning.
Fram tills nonwoventapeter slog igenom i början av 2000-talet så var papper det dominerande materialet i tapeter, antingen ensamt, eller med ett annat toppskikt som sjögräs, textil eller vinyl.
Innan tekniken för att tillverka papper på rullar utvecklades på 1800-talet, trycktes tapeter på ark som sattes upp bredvid varandra.
Det som skiljer papperstapeter från nonwoventapeter är att papper sväller när det blir blött av klistret medan nonwovenmaterialet är formstabilt. Därför måste papperstapeter ligga och svälla en stund med klister för att det inte ska bildas bubblor när de kommer upp på väggen.
När tapeten sedan torkar vill den dra ihop sig igen och om den inte fått riktigt fäste på väggen finns det risk för glipor mellan våderna. Därför har papperstapeter ofta satts med lite överlappning.
Skillnaden mellan papperstapeter och nonwoventapeter syns mest om man river i dem, då nonwovenmaterialet kan ha en trådigare struktur, men ytan är i stort sett densamma och väl på plats ser man sällan någon skillnad.
